Förmiddagen spenderades på högskolan med Ann-Katrin Svensson där hon föreläste om olika metoder och teorier som är bra att känna till för att kunna utveckla barns språkliga förmåga. Språket är en väldigt stor del av barnens vardag och används varje dag i verksamheten, och är senare en viktig del i barnens läsinlärning. Som förskollärare bör man kunna anpassa språket till barnens ålder och mognad. Under min VFU har jag konstaterat att detta är en stor utmaning. Det gäller att känna varje enskild individ för att kunna bemöta det på hans/hennes nivå. Det får inte vara för svårt så att barnet tappar intresset men det ska inte heller vara för lätt, utan barnet måste utmanas för att kunna utvecklas och känna meningsfullhet med det han/hon gör. Det handlar om en hårfin skillnad mellan "för svårt" och "att utmana", och som pedagog gäller det att hitta en balans där emellan.

För att kunna bemöta det enskilda barnet på dennes nivå tror jag att det är till pedagogens fördel om man känner till några metoder och teorier. Det tror jag kan leda till att man känner sig tryggare i sin yrkesroll, samtidigt som man förhoppningsvis får en djupare förståelse för varför man gör som man gör, eller vilka valmöjligheter som finns för att kunna tillfredsställa barnets behov. Helordsmetoden och ljudningsmetoden belystes under föreläsningen. Helhetsmetoden innebär att barnen lär sig hela ordet först, och inte varje bokstav i ordet. Lindö (2009, s.181) beskriver att det är främst känslomässiga ord som barnet lär sig först, som till exempel namn på familjemedlemmar. Ljudningsmetoden handlar om att kunna förstå ljuden bakom varje bokstav: hur låter de var och en för sig? Vilket ljud börjar/slutar mitt namn med? Den förstnämnda metoden skrivs med versaler (stora bokstäver) och den sistnämnda metoden skrivs med gemener (små bokstäver). Vidare lyfter Lindö fram forskning som visar att barn först lär sig helheten och därefter delar upp ordet och ljudar fram det.Precis som oss vuxna har även barn lättare att läsa ord som innehåller små bokstäver eftersom att ordet då inte ser likadant ut om man tänker sig att man ramar in ordet. Bilden nedan är gjord i paint för att förhoppningsvis ge en klarare bild över hur jag menar:

 

 

Under föreläsningen pratade Ann-Katrin även om att förut ansågs det (framför allt bibliotekarier) att  "Barbapappa" inte var lämpligt att använda sig av i förskolans verksamhet. Pedagogerna som fick höra detta kunde inte förstå varför de ansåg detta och bjöd därför inte dessa personer till förskolan för att de skulle få se hur de arbetade med "Barbapappa". Efter besöket på förskolan ändrade bibliotekarierna sig. De hade nämligen fått se att pedagogerna inte endast använder boken för att läsa högt, utan också för att träna på exempelvis färger, räkna och hur en god kompis bör vara. Tycker det är viktigt att ha denna situation i åtanke, eftersom att en bok som inte anses vara lämplig för barn i förskoleåldern kan arbetas med på ett sådant sätt att det fortfarande går att arbeta utifrån läroplanens mål. Ett tema-arbete skulle exempelvis kunna vara "Barbapappa", där många olika estetiska uttryck skulle kunna ingå. Spela teater, rita figurerna, räkna figurerna och se om det finns några samband mellan dem är några exempel. Hur stort och avancerat arbetet blir beror givetvis på barngruppen. Återigen gäller det att anpassa verksamheten och dess innehåll utifrån barnens och deras förmågor och behov. Det är endast barnens och pedagogernas fantasier som sätter gränser. Givetvis ska arbetet kunna relatera till förskolans strävansmål.

 

 

 Sammanfattningsvis var dagens föreläsning intressant och jag tror även att den kunskap vi fick kan vara värdefull att bära med sig i den kommande yrkesrollen.