Studiebesök/workshop: Borås Museum, del 1
I torsdags (2014-03-06) fick vi en rundvandring med Karin Olsson Lindström på Borås Museum som ligger vid Ramnaparken. Efter en genomgång hur dagen skulle se ut började vi att diskutera vilka tidigare erfarenheter vi har av Museum-besök. För mig förknippas museum-besök med "se-men-inte-röra" - begreppet. Precis som barn har även jag ett stort behov av att få känna och utforska. Hur kan jag förvänta mig att barnen ska hålla händerna i styr när inte jag kan det?
Jag tror att samtliga i gruppen var överrens om att museum sällan är helt barnanpassat. Denna diskussion fick mig att tänka tillbaka på det första musum-besöket jag gjorde, där var nämligen alla tavlor i vuxenhöjd. Det fanns några enstaka föremål på golvet som barnen kunde se men vid dessa sällskapade en vit papperlapp med bokstäverna "RÖR EJ". Hur inbjudande är det för barnen? Och hur länge orkar ett barn titta uppåt innan det får nackspärr? Att tavlorna/materialet är på barnens höjd är en förutsättning för att det ska kunna ske en estetisk lärprocess som Mats pratade om i tisdags. Bendroth Karlsson (1998, s.42) beskriver att det är vanligt förekommande att personer inte går till en konstutställning just på grund av att de inte vet hur de ska bete sig. Det är, än idag, fortfarande vanligt att hyscha barnen till att vara tysta eftersom det är den bilden de har av hur man beter sig i en konsthall. Författaren förklarar att konsten är mer respektfull och märkvärdigare än vad besökarna är och menar att den uppfattningen avspeglar konstmuseum på ett felaktigt sätt.
Även Karin ansåg att barn borde få röra och använda sina sinnen. Det är något som hon strider för i sin yrkesroll som museipedagog, att det varje museum ska vara helt, eller åtminståne till viss del, barnanpassade.
Jag tror att samtliga i gruppen var överrens om att museum sällan är helt barnanpassat. Denna diskussion fick mig att tänka tillbaka på det första musum-besöket jag gjorde, där var nämligen alla tavlor i vuxenhöjd. Det fanns några enstaka föremål på golvet som barnen kunde se men vid dessa sällskapade en vit papperlapp med bokstäverna "RÖR EJ". Hur inbjudande är det för barnen? Och hur länge orkar ett barn titta uppåt innan det får nackspärr? Att tavlorna/materialet är på barnens höjd är en förutsättning för att det ska kunna ske en estetisk lärprocess som Mats pratade om i tisdags. Bendroth Karlsson (1998, s.42) beskriver att det är vanligt förekommande att personer inte går till en konstutställning just på grund av att de inte vet hur de ska bete sig. Det är, än idag, fortfarande vanligt att hyscha barnen till att vara tysta eftersom det är den bilden de har av hur man beter sig i en konsthall. Författaren förklarar att konsten är mer respektfull och märkvärdigare än vad besökarna är och menar att den uppfattningen avspeglar konstmuseum på ett felaktigt sätt.
Även Karin ansåg att barn borde få röra och använda sina sinnen. Det är något som hon strider för i sin yrkesroll som museipedagog, att det varje museum ska vara helt, eller åtminståne till viss del, barnanpassade.
Vidare väntade en rundvandring på museét:
Bilderna ovan är ifrån ett fynd från en kvinna som hittades 1942 utan huvvud. Av skelettet att dömma är hon cirka 20 år gammal. Hon hittades i en mossa, vilket tyder på att hon hade gjort något olovligt och därför inte skulle begravas i vigd jord. På bild nummer två är det tobak, pipa, mynt, knappar och stenar som hittades i en skinnpåse intill hennes kropp. På den tredje och sista bilden visas hennes skor. Här finns stora utrymmen för samtal med barnen, både om döden och fantisera om vad de tror kan ha hänt med flickan, varför hon dog så ung och vad hon gillade att göra.
I ett annat rum kunde man se en utställning om "Identitet". Även här finns det stora möjligheter att samtala med barnen om att alla individer är olika, men även ställa sig frågan "Vem är jag?". Detta går även hand i hand med ett av förskolans strävansmål, nämligen att "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den" (Skolverket 2010, s.9). Ett viktigt område att beröra i förskolan , framförallt när barnen kommer upp i den åldern att de börjar jämföra sig med varandra.
I ett av rummen fanns det lådor som var placerade på golvet. I varje låda var det olika saker vilket jag tror skulle väcka barnens intresse, vad finns i nästa låda? Det hade dock varit önskvärt att locken hade gått att öppna och stänga för att skapa ännu större intresse och nyfikenhet hos barnen.
Jag har en föreställning om att många barn är intresserade av historiska händelser eller saker. Hur såg det ut? Varför såg det ut som det gjorde? Vad är annorlunda jämfört med idag? Många frågor har man kanske inte alltid svar på, men jag tycker det är så härligt att fantisera och diskutera kring historiska personer/platser/ting. Bilderna ovan är ifrån en föreställning med tema 1800-talet. Pelarna som korten är fastankrade i var högre än mig så den på den sista bilden har jag intagit ett barnperspektiv (satt mig på knä) för att känna på (och visa) hur det hade varit att vara barn på denna utställningen.
Innan lunch fick vi även testa på att måla på varglappar. Varglappar användes från Medeltiden och en bit in på 1800-talet vid vargjakt. Genom att binda ihop flera varglappar (med läskiga djur och målningar) till långa flaggspel drevs vargen ner i en grop eller in i ett nät där den sedan avlivades.
Inspirationsbild som Karin visades oss innan start.
Det var roligt och avslappnande att tillverka varglappar. Dels tror jag att det beror på att materialet var väldigt behagligt att arbeta med men också dels för att det inte fanns några krav på att jag var tvungen att skapa något vackert eller konkret. Sedan tycker jag att det är väldigt tilltalande att börja skapa utan att veta vad det kommer att bli i slutändan. Under den här stunden passade jag på att laborera mycket med färger, som ni ser på några av bilderna ovan. Detta är absolut genomförbart med en barngrupp där samtliga barn kan skapa sin egna varglapp. Jag tror att det är tilltalande för barnen att det varglappar inte är speciellt detaljrika, det tror även jag gör att kraven på vem som gör snyggast minskas.
Eftermiddagen presenteras i ett annat inlägg!
